VINDAUGSGLAS, HIMLA FINT LANDSKAP DER UTE, SOL AAAA I AUGA, NÅR DET ER HEILT MØRKT KAN EG SJÅ MEG SJØLV, EG FINN IKKJE ONOMATOPOETIKONET FOR Å DUNKE PÅ GLAS, MEN DU VEIT SÅNNE VINDAUGE MED LUFTEVENTIL SOM DU MÅ KNUSE FOR Å KOMME GJENNOM OG eg trur ikkje nokon treng å vite det, men det er sånn det er for meg, og det er godt mogleg klisjert og pinleg og DUMT, men det er òg eit poeng.
det er så rart for du skriv så fint og eg elskar å lese det du skriv men ofte forstår eg ikkje noko som helst.
SvarSlett